Inget ont som inte har något gott med sig!

Vi som alltid talar om att vi lever i ett land med obegränsad tillgång på vatten blev 2017 varse om att så kanske inte är fallet- åtminstone inte året om! Visst har vi hört talas om vattenproblemen på östkusten, som ju funnits under många år – men det har ju inte berört oss. Likaså har det varit lite större problem söderut i Halland under somrarna – men inte heller det har riktigt trängt in i medvetandet. Så 2017 var det vår tur – det sjönk i grundvattentäkterna. Vi valde att tidigt gå ut med en uppmaning om att spara vatten- och vi gjorde det också utifrån ett bredare perspektiv – det är inte bara att tillfälligt spara vatten utan att alltid tänka på hur vi använder vårt dricksvatten. En uppmaning att vara vattensmart! Mycket glädjande var det engagemang som kampanjen mötte – människor som gärna berättade hur de agerade, tips på vad vi och andra kunde göra och engagemang från företag och verksamheter.

En snackis blev hur vi ska ställa oss till förfrågan om att fylla pooler – är det rimligt att ha det kravet när vi samtidigt sänker nivåerna i vattenmagasinen? Det är mycket nyttigt att få dessa frågor när det inte är total kris – då får man verkligen ställa det ena mot det andra. Som en avslutning på den torra sommaren fick vi en av de regnigaste höstarna på länge – vilket visar vilka skilda förutsättningar vi måste kunna hantera.

En period med lägre vattentillgång är inte samma situation som att under en obestämd period vara helt utan vatten. Vi hade några incidenter där ett längre vattenavbrott kunde varit möjligt – men där det nu istället blev kokningsrekommendationer under någon vecka. Att vara utan vatten, eller bara kunna hämta mindre mängder, är naturligtvis en stor störning i det vardagliga – men också en nyttig erfarenhet. För oss innebär de här situationerna att vi också måste ställa om verksamheten och lägga fokus på att få tillbaka vattnet. Detta är ju ingen ovanlig situation, vattenläckor åtgärdas relativt ofta, men att försörja ett område en längre tid med så kallat nödvatten är något annat. Här krävs betydligt större insatser vad det gäller kommunikation, planering för utsättning av tankar och inte minst det praktiska arbetet med att fylla tankar och köra ut dem. Vi arbetar förebyggande genom att öva sådana situationer – men ibland är det också bra att få en verklig situation att hantera.

Vi har spännande förutsättningar för verksamheten – både att klara det dagliga uppdraget, de ofta klimatrelaterade oväntade händelserna och sedan den fantastiska expansionen i våra kommuner. Det ger förstås stora utmaningar vad det gäller resurser- men också stora möjligheter. Det är stor skillnad att jobba i en miljö där det hela tiden händer något – än att enbart förvalta. Utvecklingen talar för oss både genom göra oss mer attraktiva som arbetsgivare men också att kunna driva en bra verksamhet för våra kunder!

I år prövar vi ett nytt format för verksamhetsberättelsen. Genom att göra en digital verksamhetsberättelse får vi en större frihet i att presentera väsentlig information och vi hoppas att den då blir mer inbjudande att ta del av. Ytterligare en fördel är att vi minskar miljöbelastningen genom att inte trycka upp årsredovisningar. Välkommen att ta del av 2017 års verksamhet!

Margareta Björksund-Tuominen, VD

Vem betalar för vattnet?

Vi lever i en tid av stark samhällsutveckling. Vi bygger ut vattentjänster i nya områden i en rasande takt, samtidigt som vi vill öka förnyelsetakten av det gamla ledningsnätet till åtminstone tvåhundra år och på lång sikt etthundrafemtio år. Dessutom behöver vi höja kapaciteten i systemen för ett ökande antal invånare.

Kommunerna har en lagstadgad skyldighet att leverera vatten inom det område som är beslutat av kommunfullmäktige. Det uppdraget utförs av VIVAB. I dagsläget finansieras hela VA-verksamheten med taxor. Med bakgrund i den utveckling vi ser framåt ser vi att taxorna kommer att behöva höjas framöver.

En viktig fråga som jag tror att vi får all anledning att återkomma till är hur finansieringen av de ökade kostnaderna ska ske. Frågeställningar är till exempel om det är nuvarande VA-abonnenter som ska stå för finansieringen av utbyggnad i nya områden.  Ska framtida VA-kunder stå för underhåll av ledningsnätet som inte nuvarande kunder behövt bidra till? Vilken generation ska finansiera vad? Framtida kollektiv kommer att stå en stor risk med kostnader för stora investeringar och osäkerhet i ränteläge. Är det rättvist?

Över tid har finansieringsformerna varierat för VA-verksamheten, exempelvis fanns det statliga subventioner på 70-talet då miljonprogrammen byggdes. Idag ser vi att VA-kostnaden varierar stort över hela landet. VA-lagstiftningen ger inte möjlighet att bygga upp kapital för kommande investeringar. Då kan man ställa sig frågan om skattekollektivet ska stå för vissa kostnader – eller om statliga subventioner åter kunde vara en möjlighet.

Det som man kan fundera över är om det finns någon form av utjämning för att på så sätt kunna hålla så jämna taxor som möjligt. Jag tror att det är av stort värde för både privatpersoner och företag att kunna överblicka kostnaderna över några år och slippa stora variationer.

Det finns många frågor som är långt ifrån lätta att svara på men som behöver diskuteras och detta är inte bara en fråga för VIVAB. Samma diskussioner pågår även på det nationella planet.

I vardagen är vårt fokus i VIVAB som vanligt att lösa våra primära uppgifter med att leverera ett högkvalitativt vatten till våra kunder och bidra med hållbara vattentjänster, samt snabbt agera på akuta störningar.

Även i vår avfallsverksamhet går utvecklingen framåt med ombyggnader och nybyggnader av våra återvinningscentraler för att få anläggningar som bidrar till hållbar resursanvändning, vilket jag hoppas upplevs som framsteg från invånarna.

Så vill jag som vanligt avsluta med ett stort TACK till våra kunder och anställda för att ni aktivt deltar i vårt arbete för en bra miljö i Falkenberg och Varberg.

Peter Sjöholm, styrelsens ordförande